Jag hade en mentor i högstadiet som hette Per, efternamnet har jag glömt bort. Dessutom kanske det är lika bra att lämna det utanför, fast det borde inte spela någon roll för han bor ändå i USA nu.
  Per och jag var fiender. Jag var rent av jävlig mot honom.

Jag hade skolkat några timmar under dagen. Åkt in till stan en sväng, för skojsskull. Jag missade en engelskalektion men tyckte själv att det inte gjorde något, jag blev ju ändå alltid utslängd av den överjävliga engelskaläraren.
 När jag kom tillbaka från stan mötte jag mentor-Per i trappan.
- Vart var du på engelskan då?
- Det ska väl du skita i!
- Nej, om du inte har någon bra förklaring kommer jag ringa hem till dina föräldrar.
- Det ska du ge fa-an i att göra.

Han ringde inget samtal, trots att jag inte kom med någon bättre förklaring än sanningen. Jag fick han dit jag ville, trots att jag var en liten idiot som hade förtjänat att få höra ordet besviken på hemmaplan. För när någon är besviken, då känns det.

Mentor-Per träffade en flamma i USA och efter mycket om och men lämnade han mig och min klass för kärleken. Han flyttade! Vi fick en ny lärare som hette Maria (en av dom som medverkat till att jag är den jag är idag). På ett mentorsamtal fick jag höra att Per hade varnat Maria för mig. Han hade berättat att jag var svår och sagt att hon var rätt person för att dra ner mig på jorden.
- Om hon drog ner mig på jorden.
Hon gjorde det med en jävla duns också. Samtidigt behandlade hon mig med respekt.
Minns ett tillfälle allra mest. Jag var ledsen över en sak som hänt, väldigt ledsen. Det såg Maria direkt.
- Emma, kom så går vi ut och pratar.
Vi gick ut.
- Hur är det?

- Inte bra.
Också kom tårarna, följt av en lång kram. Sedan strök hon mig över kinden och sa
- Åk hem, åk hem och gråt ut, också kommer du tillbaka imorgon.

Den respekt jag hade för den kvinnan, kommer nog ingen annan förtjäna som hon gjorde.

Började dagen med att snooza 30 minuter, en jävla miss av mig. Dusch, frukost och piff sedan åkte jag in till stan för ett ärende. Ärende, vad viktigt det låter. Åkte till ett oplanerat ställe och tittade på en grej också.
Sedan svängde jag förbi Max och köpte två skråvmål och efter det vidare till Pätti där vi tryckte i oss dom. Blev fyra koppar kaffe och lite jobb framför datorn med.
Sedan åkte jag iväg på massage och det var underbart! Fick lite knutar längs ryggraden uppknutna och endel spänningar släppte.
Efter det åkte jag tillbaka till Pätti för middag, då var även Lullap där. Trevligt, trevligt! Just det, åkte förbi IcaB och köpte smör innan. ;p
Efter maten blev det några koppar kaffe till, sedan hamnade vi framför TVn och där blev vi kvar tills jag åkte hem.
Är lite orolig för lilla Pättis av en anledning som jag inte vill skriva. Imorgon ska hon till vårdcentralen och kolla upp det vi är oroliga för iallafall. Hoppas det inte är vad vi fått för oss att det är!

Snart är det sängen.
pz

Jag hör ofta om vuxna människor som inte får göra saker för den dom lever med. Dom får inte gå ut på korgen, får inte resa bort, får inte umgås med vilka dom vill, får inte umgås för ofta, också vidare.

Är inte det sjukt?
Hur kan man inte få göra vad man vill?
Hur kan man förbjuda någon att göra det den vill?
Hur kan man acceptera att någon förbjuder en från att göra vad man vill?

 Soon;

I'm leaving on a jetplane! ;p