Jag hade ett moment i Uppsala för ett och ett halvt år sedan, som jag vill berätta om.

Uppsala reggae festival 07, kanske dom bästa dagarna i hela mitt liv.
Jag delade ett litet, litet tält med en tjej som heter Linnea. Det fanns inget yttertält så vi stripade fast en plastsäck över, så det inte skulle regna in allt för mycket.
Det där trånga, minimala och fuktiga tältet var inte speciellt inbjudande. Jag sov ytterst få timmar under festivalens gång, tältet fungerade mer som ett förråd för min del. Jag sov hellre i en solstol under partytältet dagtid.

Första natten dansade vi galet på campingen eftersom festivalområdet inte var öppet. Det var den natten jag hade mitt moment, när alla i mitt camp "bordellen eternellen" hade gått och lagt sig.
Jag kunde inte sova så jag gick runt och minglade. Märkte att det var två DJ's som spelade skön reggaemusic mitt på åkern. Jag gick dit och började dansa med en hög random människor. Det kändes som att jag blev ett med musiken. Som om texten var tillägnad mig, som om rytmen skapades efter hur jag rörde mig. 
 Jag älskade livet då. Jag älskade livet på en lerig åker i Uppsala, bland massa folk jag aldrig tidigare i mitt liv träffat.